Slöseri att skicka skattepengar till korrupta länder

I ett utslag av otrolig politisk korrekthet vill nu Sverige och även EU ge massa pengar till U-länder för att dessa skall genomföra åtgärder för att minska utsläppen av fossil CO2 eller hantera dåligt väder. Fast man kan förstås inte enas i frågan, inte ens inom EU.

Nu säger jag inget i frågan om klimatet blir varmare eller ej och om fossil CO2 ligger bakom detta, så skippa den debatten.

Argumentet är förstås att det är mycket enklare och billigare att genomföra åtgärder i U-länder. Framför allt innebär det att vi slipper göra något själva, utan kan köpa oss fria från ansvar. Eller köpa och köpa, det hela är förstås skattefinansierat.

Detta är förstås liksom det mesta bistånd rent slöseri med pengar.

Sverige är nämligen ett av världens minst korrumperade länder. I princip blir det inget svinn av svenska skattepengar alls, om de satsas i Sverige. Men nu vill man skicka dem till genomkorrumperade U-länder, vilket innebär att det mesta försvinner ner i diverse makthavares och myndighetspersoners egna fickor, helt utan några faktiska åtgärder. Precis som det mesta av Sveriges tidigare bistånd.

Klimatpengarna skall förstås tas från den befintliga biståndsbudgeten, men min poäng är att vi inte borde ge ett enda öre i bistånd till något land som är mer korrupt än Sverige. Då är det bättre att vi tar SIDA:s biståndsmiljarder och satsar på svenska hemlösa, och klimatmiljarderna kan vi bygga ut förnyelsebar energi för här hemma istället. Därmed minskar både utsläppen av fossil CO2, och vi blir bättre anpassade till verkligheten efter den fossila parantesen så här efter peak oil.

Skall svenska skattepengar användas utomlands så borde de användas med samma höga krav på korruptionsfrihet som vi ställer på oss själva.

Tittar man på Transparency Internationals siffror över korruptionen 2009 så ser det ut så här.

Tyvärr, för de korrumperade länderna, så blir det inte så många kvar att ge bistånd till. Specifikt endast Nya Zeeland och Danmark, eftersom Sverige ligger på tredje plats efter dessa.

Jag vill inte se mina skattepengar skickas till mer korrumperade länder än Sverige, inte ens till övriga EU-länder. För övrigt hittar man en del riktigt usla länder bland medlemsländerna. Grekland, Lettland, Litauen, Portugal, Italien, Tjeckien, Slovakien och Rumänien bara för att nämna några.

Så ja, vi borde både dra in att betala pengar till EU, och även helt strypa det svenska biståndet så länge inte mottagarländerna kan leva upp till samma standard som Sverige.

Sedan kan U-länderna sitta i Köpenhamn och kräva att få mer och mer och mer pengar att sätta in på regimernas offshorebankkonton.

Man kan även införa en annan parameter. Endast ge bistånd till länder som minskar sina CO2-utsläpp minst lika mycket som Sverige.

Det kanske är hyckleri eller att sitta på höga hästar, men är det verkligen acceptabelt att ta svenska skattepengar och gynna korrumperade makthavare i andra länder? Och nej, att kasta pengar över någon gör de knappast mindre korrupta. Tillfället gör tjuven.

I ett annat fall av missriktad välvilja vill tydligen EU att det skall införas en sk Tobin-skatt, dvs något som minskar handel om omsättning internationellt. Men det är klart, det innebär ju i teorin skatteintäkter som kan tullas på genom korruption. Fast i praktiken minskar det antagligen skatteintäkterna. Att slänga grus i maskineriet är knappast vad världens ekonomier behöver mitt under en recession.

Tobin själv har förkastat sitt tankeexperiment. Vad som händer är att likviditeten i transaktionerna går ner, vilket alltså i själva verket ökar volatiliteten och med det riskerna och osäkerheterna i det ekonomiska systemet. Alltså precis det man inte vill uppnå. Men man behöver ju inte vara normalbegåvad för att bli politiker.

Exotiska investeringsstrategier: Rapportstrut

Det finns lite exotiska investeringsstrategier man pröva på egen risk, och eventuellt enbart arbeta med. Nu har jag inte provat nedanstående strategi, utan den är bara en tanke.

En strut är en derivatposition där man tjänar pengar oavsett riktning på en akties rörelse. Man köper eller ställer helt enkelt både negativa och positiva derivat, och förlorar rätt konstruerat bara pengar om underliggande tillgång inte rör sig. Förlusten består i princip av spread, courtage och tidsfaktorn i Black & Scholes-modellen av derivatvärdering.

Nu krävs det förstås stor kompetens och viljan att lära sig lite B&S-formler för att välja rätt kombination av derivat.

Kombinerar man en strut med att enbart satsa på volatila dagar, förslagsvis rapportdagar, så kanske man har en vinnande strategi. Dessutom slipper man handla två månader av tre, och kan göra annat istället.

Alldeles innan stängning dagen innan rapport tar man en strut-position i något bolag med osäkra rapporter, det senaste året kan det t ex de svenska storbankerna varit ett bra val. Sedan kommer rapporten, och aktien rör sig. Man avslutar omedelbart den sida av struten som var fel genom en stop-loss, och sedan hänger man på i den andra riktningen tills första tekniska indikation på vändning där man går ur det hela.

Om en rapport är bra eller dålig kvittar, och dessutom kan en dålig rapport leda till kursuppgångar då marknaden inte alltid är speciellt logisk, men det spelar heller ingen roll. Det enda som spelar någon roll är den inledande rörelseriktningen, som man följer så länge det varar. När man väl är inne i den bör man lämpligen använda någon form av teknisk analys för att avgöra när trenden vänder och det är dags att helt avsluta positionen.

Rinse. Nästa bolagsrapport. Repeat.

Man ligger alltså bara exponerad mot marknaden över natten och under börsens öppning för att minimera risken. Går underliggande tillgång dock starkt i ena riktningen hänger man kvar lite längre.

Kan man göra detta med tio rapporter per rapportperiod och tjäna i snitt 1% per rapport blir det 40% i avkastning om året, vilket är mycket bra. Ibland inträffar dessutom svarta svanar och man kan tjäna väldigt stora pengar, ex att den ena positionen blir värd i princip noll, men den andra går upp 1000%, åtminstone om man begränsar den möjliga förlusten t ex genom att tillämpa detta via warrants.

Denna metod kanske därmed kan ses som relaterad till eller vara en metod för black swan investing, vilket får bli ett föremål för ett annat inlägg.

Särskilda risker består i bland annat i motpartsrisk, t ex att market makern för t ex en warrant råkar missa kurssättning vid kraftig rörelse eller andra tekniska problem hos förslagsvis din mäklare. Börsstopp i underliggande tillgång är också en risk, som gör att man kan bli fastlåst i derivatpositionen allt för länge. I teorin borde ändå en strut vara lönsam, men blir stoppet långvarigt kan tidsfaktorn slå riktigt illa.

Själv har jag inte provat ovanstående strategi, men det kanske finns läsare som har gjort det och misslyckats rejält?

Pedagogiskt om peak oil

Bloggrannen Vidsynt har lagt upp en bra Youtube-animation.

Jag tar mig friheten att göra det samma.

Pedagogiskt och bra.

För att nu inte ständigt anklagas för att vara en dysterkvist och doomer så lägger jag för balansens skull också upp trailern för den film som vann publikens dokumentärpris på Sundance-festivalen. Kanske för att folk gärna köper budskapet att de inte behöver ändra sin livsstil, utan det är det elaka oljeindustriella bilkomplexet som står i vägen.

Vi får väl se hur det blir med den saken de närmsta decennierna. Jag drar öronen åt mig när någon talar om "infinite abundance of resources". Solen är ur mänskligt perspektiv visserligen oändlig, men de råvaror vi måste ha för att kunna skörda solenergin, oavsett om det är via solceller, vindkraft eller biobränsle är inte oändliga.

Det är det där med skillnad på teknik, volym och tid. Ja, det finns teknik, men går den att bygga ut i tillräckliga volymer eller sätter andra råvaror och naturtillgångar en gräns, och om det inte finns en gräns, hinner vi bygga ut den i samma takt som oljan och de övriga fossila bränslena sinar?

Facebook och Twitter-stöd

Jag har lagt till lite widgets för Facebook och Twitter, som finns efter varje inlägg.

Vill du dela med dig av det du just läst på Facebook eller Twitter så klickar du på respektive länk och förhoppningsvis skall resten fungera under förutsättning att du har konto på Facebook eller Twitter. Twittermeddelandet kan behöva redigeras lite, men skall iaf innehålla en bit.ly-länk.

Facebook-widgeten syns alltid, men Twitterwidgeten syns bara om du inte är inne på framsidan. Oavsett så är det lämpligast att först gå ner på inläggets egna sida genom att klicka på rubriken och först därefter dela med sig av inlägget, även för Facebook.

(Sedan kan man nog säga både ett och annat om Facebook, som nu tvingar alla användare att göra information som bostadsort och status publikt. Å andra sidan kan man ju alltid ange Långtbortistan som bostadsort... Fast en och annan kändis kanske lämnar FB nu? Värst är dock att statusuppdateringar blir helt publika. Folk bör nog fundera lite innan de skriver "ligger och solar mig på en strand på Kho-Samui" och istället lite pedagogiskt ange statuset "ute och promenerar med mina två aggressiva rottweilers" eller "tittar på Securitasinstallatören som byter larmen till djursäkra larm så inte rottweilrarna hela tiden löser ut larmet". Speciellt som bostadsort blir offentlig. Snacka om att öppna upp för fiske av inbrottsoffer.)

Det kanske kan vara på sin plats att notera övriga saker in inläggsfoten. Texten "Intressant" klickar man på om man vill knuffa upp inlägget hos intressant.se och med det även på utmärkta knuff.se enligt någon hemlig formel. Pusha-ikonen klickar de som är registrerade hos pusha.se på för att just knuffa fram inlägget på den tjänsten.

Slutligen kan den lilla mail-ikonen kan användas om man maila inläggets address till myndigheterna eller någon annan.

Allt för att få fler läsare till bloggen, vilket förstås gör mig lyckligare. Eller åtminstone så känns det ännu meningsfullare att lägga tid på bloggen.

Vill man dock inte skylta med att man läser denna blogg så kan man ju lugnt ignorera detta inlägg. Hos Facebook kommer det synas i statusen, direkt sökbart med nya realtids-Google om du länkar till denna blogg, vilket kanske inte alltid är lämpligt.

Dagens tekniska analys - AOIL, DNO, PBN och lite index

Först kan ju de som inte orkar med ännu ett inlägg om teknisk analys hoppa över till Flute som har skrivit läsvärt om DEGS-krisen, dvs Dubai-euro-Grekland-Spanien (och snart kanske även Irland och Portugal, dvs DEGISP eller något roligare). Ingen idé att försöka skriva något när Flute slagit mig på fingrarna och redan skrivit det mesta som behövde sägas.

Annars kan ni uppmärksamma att bloggaren 40% 20 år har kommit ut ur kassaskåpet, genom en intervju hos Avanzas placera.nu, och följer där alltså bloggrannen Cristoffer Stockman. Betalar Avanza för intervjuer, eller varför detta uthoppande ur skåp åt höger och vänster?

Annars får ni hålla till godo med förra inläggets raljerande om de rödgröna axelmakternas återinförande av förmögenhetsskatten. Eller inte. Nu blir det TA.

Det har blivit en massa säljsignaler i index. Jag skippar charts för detta, utan ni får acceptera att OMXS30och OMXSPI redan låg i sälj, och att Dow Jones gav sälj igår och NASDAQ-Comp och NASDAQ-100 ligger i gå-ur. Inget vidare läge i styrande index iaf.

På den positiva sidan så gav kanadensiska finoljebolaget PetroBakken (TSX:PBN) köpsignal igår när MA5 bröt upp över MA14 och bekräftade den signal som MACD tidigare gett.

Fast man skall inte gå emot index, och S&P TSX Composite ligger i gå-ur, så man bör egentligen stanna utanför PBN.

I Norge gav DNO International (OSE:DNO) en säljsignal efter en tids kräftgång.

Och hemma i Sverige gav Alliance Oil (OMX:AOIL SDB) också en säljsignal.

Det kan också vara värt att nämna att svenska PA Resources (OMX:PAR,OSE:PAR) nu sedan säljsignalen i slutet av oktober nu nått en sannolik stödnivå i intervallet 25 - 25:50 SEK. Trillar aktien igenom detta är nästa mål området 22-23:- SEK per aktie. Än så länge finns inga tecken på att aktien skall stärkas, så det riskerar fortsätta nedåt ganska fort.

(s) snubblar över förmögenhetsskatten

Socialdemokraterna, som någon form av självpåtagen härförare för de röd-gröna axelmakterna, börjar vackla på mållinjen och säger sig tveka om förmögenhetsskatten. Det kan förstås röra sig om något desperat eller naivt försök att fiska några hundra röster inför valet, för trots allt så skall resten av de röd-gröna axelmakterna säga sitt också.

Förmögenhetsskatten är som alla skatter en skadlig skatt, men också en skatt som i princip är frivillig. Åtminstone enligt storpatron Göran Persson. Det finns massvis med sätt runt förmögenhetsskatten, eftersom den baserar sig på taxerade värden. Om inte annat kan besuttna personer flytta från landet och låta pengarna arbeta någon annanstans än i Sverige. Enda sättet man inte kan ducka skatten utan att behöva flytta ur landet är om man beskattas pga sin högt taxerade och färdigamorterade bostad inköpt på 60- eller 70-talet.

Dessutom blir förmögenhetsskatten en genusfråga som främjar att folk går in i kvinnoförtryckande borgerliga patriarkala strukturer som det kallas av genuspopulisterna, dvs äktenskapet. Äkta makar sambeskattas nämligen. Det gör att partners (ett genusmässigt neutralt uttryck som jag här använder av pk-skäl) med ojämna taxerade förmögenheter kan tjäna pengar på att just ingå avtal om denna kvinnoförtryckande borgerliga patriarkala struktur, dvs gifta sig.

(s) överväger att återinförd förmögenhetsskatt skall lägga sig på 2 MSEK som brytgräns för ogifta, och 4 MSEK för sambeskattade gifta. Vi tar ett exempel. Partner ett har en taxerad nettoförmögenhet på 0.5 MSEK och partner två har en taxerad nettoförmögenhet på 3.5 MSEK och betalar alltså om sossarna återinförde 1% i förmögenhetsskatt 15 000 kronor per år i förmögenhetsskatt, kanske för avsaknaden av lån på huset. Om dessa partners istället gifter sig så samtaxeras de till 4 MSEK och slipper helt förmögenhesskatt. Partner två sparar alltså 15000:- om året på att gifta sig.

Ett annat motsatt exempel är partner ett och två som är gifta sedan 60-talet och har varit duktiga och amorterat av sin lilla villa de köpte för 325 000:- år 1965. Idag har den ett taxeringsvärde på 4 MSEK, då den råkar vara belägen i ett område där oansvariga och överbelånade 60-, 70- och 80-talister har trissat upp priserna förblindade av de senaste decenniets låga räntor. De två pensionärerna betalar dock ingen förmögenhetsskatt då de precis ligger på gränsen. De saknar övriga tillgångar, men lever gott på den lilla pensionen och nästan gratis boende. Så hände det som kommer hända oss alla. Den ena partnern, låt oss säga partner ett, dör. Kvar sitter nu partner två och sambeskattas inte längre. Istället får partnern nu betala 20 000:- per år i förmögenhetsskatt som straff för att partner ett dog. Säljer partnern nu huset så åker de dessutom på en reavinst på marknadsvärdet 6 MSEK minus inköpspriset 0.325 MSEK, dvs 22% av 5.675 MSEK, eller 1.24 MSEK. Partnerna hade tänkt sig att barnbarnet skulle få ärva villan, dvs ta över den utan skatt, så enda vägen ut är att snabbt och lätt ta livet av sig innan det blir dags att rökas ut ur huset pga 20 000:- i förmögenhetsskatt per år, som nu skall betalas med en enda pension.

Hm.

Det kanske inte är så underligt att (s) vacklar om denna skatt. Den slår trots allt bara fel. De verkligt rika slipper förmögenhetsskatt, eller vet hur de skall undvika den, och kvar är bara de som inte vet hur man undviker skatten eller inte vill göra de investeringar som krävs för att slippa skatt, t ex ta lån och köpa nolltaxerade aktier eller jordbruksfastigheter som i sig klarar av att betala räntan på lånet men alltså taxeras till noll kronor.

Förmögenhetsskatten främjar alltså att man tar lån och att man inte amorterar på sin bostad. Knappast en hälsosam utveckling.

Styr vi våra webläsare till SCB så har de lite statistik över taxerade förmögenheter från år 2006, sista året innan förmögenhetsskatten avskaffades av alliansregimen. På den tiden låg brytgränsen på 1.5 MSEK för de som inte gift sig och 3 MSEK för sambeskattade partners.

Sätter vi nu brytgränsen till 2 MSEK för ogifta, och 4 MSEK för sambeskattade får vi fram följande siffror för år 2006.

- 38521 sambeskattade + 60 479 ogifta betalar förmögenhetsskatt
- De sambeskattade sitter på 321 miljarder SEK i taxerad förmögenhet och de ogifta 283 miljarder SEK.
- 24 701 sambeskattade i åldern 60+ sitter på av 191 av dessa miljarder och kommer åka på en rejäl smäll om partnern dör när en person skall betala ännu högre förmögenhetsskatt
- 44 559 ogifta i åldern 60+ betalade förmögenhetsskatt år 2006, dvs 45% av de drabbade

Det är ingen idé att titta på hur många sambeskattade som ligger i intervallet 2-4 MSEK, eftersom man inte var skyldig att ange någon siffra för förmögenhet om man låg under 3 MSEK i samtaxerad förmögenhet. Dessa är de som kan råka riktigt illa ut i exemplet att den ena partner dör.

1% i skatt på 604 miljarder är alltså lite drygt 6 miljarder kronor i skatt som skulle komma in per år om de taxerade förmögenheterna låg på samma siffror som år 2006. Det är förstås bara en piss i sjön relativt alla de utgiftshöjningar som (s) och den röd-gröna alliansen vill genomföra om de får makten.

Det är knappast så att det finns speciellt många röster för socialdemokraterna att hämta bland dessa exakt 99 000 personer, eller lite drygt 1% av Sveriges befolkning. Det finns säkert de som röstar på sossarna i den gruppen redan, men säg de kan locka över en tiondel (vilket nog är en överdrift) av dessa genom att lova att inte återinföra förmögenhetsskatten. Det skulle ge dem 0.1% fler röster i valet.

Så det kan knappast vara därför de börjat vackla på målet, utan det ligger något annat bakom.

Svaret ligger kanske i att miljöpartiet inte vill återinföra förmögenhetsskatten. Miljöpartiet har många bra idéer, men också många felaktiga. Fast inte sällan är de rätt rationella eller vettiga, trots att de lierat sig i den rödgröna axeln. Att de får allt större stöd, och rent av är större än (s) i Stockholm kan nog spela in. Det rör sig kanske om en eftergift till (mp). Bättre att för (s) förekomma i media än att (mp) skall få plocka poänger på att fått med sig (s) i frågan.

Där tror jag vi hittar förklaringen. Trots allt skulle (s) aldrig backa möjligheten att införa en orättvis skatt som bara slår fel, om det inte vore för att någon annan har tagit dem i örat.

Sedan vill nog sossarna inte heller stöta sig med pensionärerna, som alltså står för 45% av de som drabbas av förmögenhetsskatten. Ni vet de där stackarna som gnetat hela sitt liv, betalat sin fackföreningsavgift och amorterat på sitt hus.

Fast allt det här är en ickefråga ett tag till. Först måste de röd-gröna axelmakterna vinna valet och hamna i egen majoritet.

Men visst, återinförs förmögenhetsskatten så kan man ju återigen läsa taxeringskalendern eller lite mer modernt beställa hem Ratsit-katalogen och sitta och leta grannarnas förmögenheter igen. Och ställas inför beslutsvåndan om man skall ange "0" som förmögenhet eller redovisa förmögenheten trots att den tack vare tagna åtgärder ligger precis under brytgränsen för förmögenhetsskatt. Roligare att ange noll och låta grannarna klia sig i huvudet.

Aktieinvesteringar och den eviga tillväxthypotesen

De flesta av de paradigmer och det mesta av den erfarenhet och de hypoteser som vår moderna ekonomi bygger baserar sig på evig ekonomisk tillväxt, låt oss kalla den för den eviga tillväxthypotesen. Detta trots att vi bor i en ändlig värld, där t ex tillväxten av underliggande naturtillgångar är noll, eller rent av negativ.

Även aktieinvesteringar baserar sig alltså på den eviga tillväxthypotesen. T ex förutsätter en lönsam investering i Ericsson att bolaget skall kunna expandera sin vinst och omsättning snabbare än inflationen för all framtid, eller för den delen att någon annan skall tro att de kan göra detta och därför köpa aktierna av dig, rent av genom bud på bolaget.

Men värderingar av en del aktier baserar sig faktiskt på att deras verksamhet är ändlig. Detta gäller främst råvarubolag inom icke förnyelsebara råvarutillgångar, t ex olje- och gruvbolag. Dessa värderas lämpligen baserat på ett nuvärde på deras bevisade tillgångar i backen. Så trots att den eviga tillväxthypotesen är fel, så kan alltså råvarubolag vara värda att investera i, så länge dessa är värderade lägre än önskat nuvärde på reserverna.

Man kan fundera på hur man skall ha evig inflationsjusterad tillväxt inom t ex skogsindustrin. Uttaget av skog måste över tiden vara i princip konstant. Tar man ut mer än vad skogen växer, t ex genom skogsskövling i oreglerade U-länder, så tar råvaran slut en dag. För en enskild skogsägare är det rent av så att skogen växer i princip omvänt exponentiellt. I princip växer skogen linjärt, alltså inte med ränta-på-ränta som i övriga ekonomin, utan i praktiken med fallande förräntning. Det är rent av så att när skogen passerat slutavverkningsåldern så går tillväxten mot noll, även om den aldrig riktig når fram dit.

På samma sätt blir det inom de flesta förnyelsebara naturtillångar. Tittar man på vattenkraft så avtar tillväxten i takt med att de lågt hängande frukterna blivit utbyggda, och det enda sättet att över tiden få fortsatt branschtillväxt är att få prisökningar på produkten, elen, som överstiger inflationen, samtidigt som kostnadsökningarna skall vara lägre. Detta gäller förstås även underleverantörerna. När alla vattendrag i världen är utbyggda, så kan inte underleverantörerna längre växa utan får nöja sig med att leverera reservdelar i en jämn ström utan någon inflationsjusterad tillväxt.

Baserat på att vi faktiskt står inför tillväxtens gränser de närmsta decennierna, så bör man ha detta i åtanke om man vill koncentrera sina inkomster mot aktier och finans.

Det är en anledning till min policy för att ta en vinst. Du har inte tagit en vinst och blivit rik på riktigt förrän du faktiskt gjort något i verkligheten med pengarna, gärna investerat i varaktigt realkapital.

Vän av ordning påtalar nu att det alltid kommer finnas branscher och regioner som visar tillväxt, och visst är det så, även om det då kompenseras av negativ tillväxt i andra regioner och branscher. Men över tiden blir tillväxtsektorerna allt färre, och utrymmet för att kunna "leva på aktieinvesteringar" minskar därmed över tiden. Med allt färre tillväxtsektorer så riskerar också bubblorna bli både större och snabbare i framtiden när investerare flockas till allt mindre volym av tillväxt att investera i.

Så frågan är om en paradigm som fungerar idag kommer vara så lyckad om t ex 20 år? Det som varit sant de senaste decennierna är inte nödvändigtvis sant om några decennier.

Vi kan inte heller förvänta oss att den majoritet av jordklotet som idag inte har vår levnadsstandard någonsin kommer kunna upprepa den tillväxt vi i väst fått uppleva, eftersom denna bygger på nyttjande av U-ländernas naturtillgångar. Vem skall nuvarnande U-länder suga ut? Tyvärr stoppade musiken och det fanns inte stolar kvar att sätta sig på. I väst byggde vi början av vår ekonomiska framväxt på våra egna naturtillgångar, för att över tiden allt mer börja tömma u-ländernas tillgångar så dessa inte längre har en möjlighet att själva upprepa det västerländska undret, speciellt inte som de har fått alldeles för stor befolkning i förhållande till resurserna. Jämför med Sveriges befolkning i förhållande till naturresurserna för 200 år sedan...

Frågan är om vi som samhälle är redo? Frågan är om vi som investerare är redo? Att döma av de önskningar om fortsatt evig tillväxt som verkar komma från Köpenhamnsmötet så är vi uppenbarligen inte redo. Ovanpå detta har vi även fläskberget som skall gå i pension med de stora kullarna av 40- och 50-talister, vilket kommer sätta ett tryck på världens aktiemarknader när pensionerna skall lyftas ut. 40- och 50-talisterna hoppar av pyramidspelet, och 60-, 70- och 80-talisterna får stå kvar och tacka för kaffet.

Aktiemarknaden är i princip ett nollsummespel, eller rent av ett pyramidspel. Så länge allt fler hoppar på med allt mer pengar fungerar det. Men det gäller att hoppa av i tid.

Genom att göra det successivt via reala investeringar så kommer man åtminstone inte sitta där som ett fån och undra vad det var som hände när den underliggande eviga tillväxthypotesen visade sig vara fel.

Glöm inte att justera allt för inflationen. Siffervinster är ett underlag för reavinstskatt, även om de inte överstiger inflationen. Men det lär man tala tyst om så länge det går.