2009-11-16

Svenska folkets tillgångar

Det kan vara intressant att titta på hur svenska folkets tillgångar ser ut. Eller har sett ut. SCB släpar efter ett år, så den senaste datan är för 2007, dvs per 2007-12-31, och om ungefär en månad publicerar man datat för 2008. Visserligen ger SCB löpande ut svenska folkets sparbarometer, men den tar bara hänsyn till finansiella tillgångar och medlemskap i bostadsrättsklubbar, och inte reala tillgångar.

De reala tillgångarna nedan avser beräknat marknadsvärde, och det gäller även de finansiella tillgångarna. Som alla vet så är det mesta av svenska folkets tillgångar nedplöjda i den oftast belånade bostaden, så till en början så tittar vi på hur det ser ut utan bostäder och fritidshus. Allt fler taxerade fritidshus, speciellt i stortstadsområdena, används som just bostad.

Onoterade aktier, inklusive egna aktiebolag, är värderade till noll och finns alltså inte med. Här finns alltså ett mörkertal, speciellt bland egna företagare som kan ha betydande tillgångar i aktiebolag.

Vi ignorerar även skulderna nu.

Den största tillgången utanför bostaden är alltså bankkontot med i medel 91 000:- SEK, följt av ett medel på 68 000:- SEK den reala tillgången jordbruksfastigheter. Först på tredje plats bland tillgångarna exklusive bostäder hittar man aktier med ett medel på 57 000:-.

Den som hellre vill se det hela i procent kan titta nedan.

Tittar vi på samma data fast med bostäder så ser det ut som följer.


Allt detta är förstås just medel, och är kanske en rätt ointressant statistisk beräkning utan gäller mer svenska folkets tillgångar som helhet. Trots allt äger inte alla svenskar andel i en skogs- eller jordbruksfastighet eller ett hyreshus.

Vill man istället titta på hur tillgångarna är koncentrerade till individer så kan de se ut enligt nedan.

Nu tittar vi på medlet för de individer som faktiskt äger tillgångskategorin.

Nu blir det intressant.

Medlet för aktier är nu 284 000:- SEK och inte 57 000:-. Man kan säga att ju mer pengar man har desto sannolikare är det att man äger aktier.

Men det är inte bland aktieägare man hittar de med riktigt mycket pengar. Hoppar vi därnäst över bostäder så ser vi att om man har ännu mer pengar investerat än i aktier, så ligger det i jordbruksfastigheter, skog och mark. Men med riktigt mycket pengar så dyker det upp hyreshus.

Man skall kanske se det som att benägenheten att investera i skog, jordbruk och hyreshus ökar i takt med att tillgängliga tillgångar eller tillgängliga krediter stiger. Aktier är småsummor, generellt, i sammanhanget. Den som äger en jordbruksfastighet har i snitt enbart där en tillgång som är mer än 5x så stor som den normale aktieägaren.

Samtidigt så är just direkt privat ägande av skog- och hyreshus skattemässigt gynnsamt. Man kan misstänka ett mörkertal där det också finns en benägenhet att placera sitt aktiesparande i ett privat aktiebolag ju mer pengar man har, som enligt SCB:s sätt att värdera sätts till noll kronor.

Vi ser också att svenska folket har ganska lite pengar i fonder i medel. Har man större summor är de inte fonder som gäller, antagligen till bankernas och fondbolagens stora irritation.

Vad som är vanligast att investera i ser vi nedan.

Listan toppas av bankkonto, följt av aktiefonder. Sedan har vi villor (småhus) och börsnoterade aktier. I andra ändan kan vi se att det inte är speciellt många svenskar som äger hyreshus, endast 37 544 individer medan lite drygt 400 000 svenskar äger skogs- eller jordbruksmark.

Undantaget bostaden så är det en minoritet som äger några reala tillgångar.

2009-11-15

Så stor börsportfölj har läsarna

Resultatet från veckans enkät är nu klart.

Räknar man ut något form av snitt på börsportföljen landar det runt 1.8 MSEK, mycket förstås drivet av den feta svansen som säger sig ha portföljer på över 10 000 kSEK, dvs mer än 10 miljoner. Jag räknade med 10 MSEK när jag vägde de personer som valt det högsta alternativet.

Nu blev det lite diskussion om det verkligen kan stämma att 10% av de läsare som svarat på undersökningen verkligen har över 10 MSEK i börsportfölj. Några av dem känner jag privat, men jag kan inte svara för den stora majoriteten av dessa förmodat 44 personer.

Så vad säger ni, hittade ni bara på eller vet ni vad kSEK innebär?

Är teknisk analys av aktier struntprat?

Så vad säger ni kära läsare? Är teknisk analys av aktier och index struntprat eller ligger det något i det?

Svara på undersökningen här ute till höger. Som vanligt kan jag inte se var du sitter eller vem du är när du svarar på undersökningen, så ditt svar är anonymt för mig.

För att själv göra ett inlägg i eventuell debatt om detta så tycker jag att man t ex kan titta på Winning Tradings inlägg om stop-loss, och ta en titt på 200-dagars glidande medelvärde i OMXS30.

I princip kan man välja att köpa index när 200-dagars vänder uppåt, och sedan ligga lugnt kvar tills 200-dagars glidande medelvärde vänder ner. Då säljer man, rent av blankar, tills 200-dagars vänder upp igen. Därmed fångar man ganska effektivt de långa cykler som finns i större börsindex. Å andra sidan kanske det inte fungerar lika bra i enskilda aktier, men som väldigt grundläggande teknisk analys skulle man kunna använda MA200. Naturligtvis hade man vare sig exakt fångat toppen eller botten, men man hade sålt alla aktier mot slutet av år 2000, och köpt tillbaka betydligt lägre år 2003 och sedan sålt igen mot slutet av 2007 för att köpa tillbaka i våras.

En så enkel teknisk modell hade gett en vinst på ungefär 1300*(1250/500)*(800/700)=3714 i utfall istället för 800 som hade blivit utfallet för den som bara varit lång i börsindex, exempel via någon bred Sverigeaktiefond, det beteende som bankerna rekommenderar. Hade man dessutom gått negativ under nedgångarna hade man i princip dubblat resultatet en gång till.

Men nu var frågan vad ni själva tycker.

Kasinokapitalismens anatomi

RealNews Network har en intervju med Jane D'Arista, författare till några tegelstenar om USA:s finansiella systems utveckling.

Intervjun är tyvärr uppdelad i fem delar, men de hittas nedtill:

Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5

Tipstack till C.

Intetsägande om olaglig streaming

En lång rad bloggar, med start hos Ted Valentin, har uppmärksammat den antagligen olagliga film- och TV-streamingsiten HDMT.net. Ingen har egentligen något att säga annat än att gratistjänsten smakar gott. Fast det var väl innan sajten dränktes av användare.

Det är lite beklämmande att läsa hur bloggare efter bloggare, som normalt har en massa att säga i frågan om fildelning, upphovsrätt etc inte har något att säga annat än att tjänsten existerar.

Så jag skall försöka mig på att säga något. Rimligtvis bryter sajten mot massor av lagar, sannolikt upphovsrätten. Men som användare kan man knappast drabbas speciellt hårt. Eftersom du som tittare inte delar med dig av något material, utan bara laddar ner, så kommer de skador du orsakar upphovsrättshavare att högst bestå av grossistpriset för en Blu-Rayskiva, fast mer rimligt begränsas skadan till priset av rättighetsdelen av en hyr-DVD. Trots allt behåller man ingen kopia, och kvaliteten är lite sämre än DVD, speciellt ljudet. Stora posten skulle väl därmed bli rättegångskostnaderna. Så knackar upphovsrättsmaffian på dörren är det bara att räcka över två Selmor (40:- SEK) och säga hej. När det gäller TV-serier kan man diskutera om någon förlorar pengar alls, annat än annonsörerna i de ordinarie sändningarna.

Å andra sidan så är ju upphovsrättsmaffian inte kända för att kräva korrekta skadestånd, se t ex Piratebay-härvan. Av ex 250:- för en Blu-Rayskiva så går inte många kronor normalt till upphovsrättshavaren, men ändå fick man full ersättning enligt domen. Undrar om mellanhänderna skall få del av skadeståndet?

Samtidigt kan den som driver sajten välja att inte lagra IP-nr, och kan alltså inte ens vid en räd kunna lämna ut vilka som laddat ner från sajten. Driftsloggar går att hålla ändå, t ex kan man hasha om IP-nr, så man kan spåra unika användare på ett avidentifierat sätt. Dessutom kan sajtägaren också välja i att strunta i att lagra vem som tittat på just vilken film. Därmed blir det inte heller klart vilken upphovsrättshavare som lidit skada.

Istället är det förstås sajtägaren som får ta hela smällen, medan det är relativt ofarligt att titta på film och TV-avsnitt på sajten. HDMT.net är förstås mycket enklare än att t ex fildela via BitTorrent. Lagstiftningen är helt enkelt inte anpassad för piratstreaming. Återstår väl att införa tittförbud i kommande lagstiftning någon gång i framtiden. Sajtens existens sätter fingret på just detta, och om den överlever så innebär den ännu hårdare lagstiftning.

Ett alternativ är förstås att HDMT bara är en enormt slug honeypot, som drivs av mediamaffian. Bara att med stöd av IPRED begära ut vem som hade vilket IP-nr, och skicka en godtyckligt stor räkning till alla som besökt HDMT med hot om rättegång om man inte betalar. Tål att funderas på. I så fall har hela bloggvärlden fallit för tidernas PR-trick...

HDMT.net visar också hur enkelt det är att sätta upp streaming. Som vanligt är det de sedvanliga åtkomstskydden - hantering av rättigheter och användare, samt i fallet betaltjänster även betalningsfunktionerna som tar tid. Detta IT-branschens rutinarbete har förstås HDMT.net helt hoppat över, vilket förklarar varför man inte måste lägga tiotals miljoner på att utveckla något som Voddler eller Headweb, som egentligen är någon form av åtkomstlager ovanpå samma slags tjänst.

Vad HDMT.net visar är att det går alldeles utmärkt att streama högkvalitativ video, åtminstone om man dimensionerat sajten korrekt. Vill man bryta mot upphovsrätten och testa sajten bör man nog göra det dagtid, för kvällstid sägs den dyka rätt fort av kapacitetsbrist. Inte så konstigt för en olaglig gratistjänst.

Detta sätter också fingret på en svårighet för kommersiella tjänster. De måste vara dimensionerade för toppbelastningen som antagligen inträffar fredag- och lördagkvällar i första hand, och kvällstid i andra hand. Det innebär att sajtägaren och därmed kunderna måste betala för den kapaciteten dygnet runt.

Kunde upphovsrättshavarna istället acceptera globala film- och videotjänster för streaming, ex Hulu fast globalt, så skulle kostnaderna kunna pressas. Det är nästan alltid kväll någonstans, även om man antagligen får toppar kvällstid europeisk tid, respektive amerikansk tid. Men pga upphovsrättslobbyns gammaldags tänk måste i princip varje land ta fram egna tjänster som är begränsade till just det landet.

Tekniken är uppenbarligen så enkel att man kan sätta upp den gratis i en handvändning, om man undantar användar- och kundhanteringen.

Nä, jag håller mig nog till Headweb. 29:- för en film är inte speciellt dyrt när man inte ens måste lämna huset för att hyra den.

Guldpriset i SEK per gram vecka 46, nov 2009 - Stabilt och odramatiskt

Guldpriset var trots all uppmärksamhet i media om ointressanta ATH mätt i USD per troy ounce extremt stabilt under veckan som gick. Alla rörelser togs ut av motstående rörelse i USD. Det är alltså inte guldet som stigit i pris, utan dollarn som fallit. Men som bekant kan ju inte journalister läsa eller göra annat än att översätta artiklar från Bloomberg, och då blir det förstås en massa ståhej om att guldpriset mätt i USD slagit rekord.

För oss svenskar så är guldpriset i USD helt ointressant. Och mätt i svenska kronor, SEK, så har veckan varit nästan helt händelselös.

Baserat på Riksbankens växelkurs för dagen och eftermiddagsfixen för guldpriset i London så har guldet fallit några kronor per gram från 245:08 SEK/g i måndags till 243:61 SEK/g på fredagen. Lägsta noteringen för veckan var tisdagen med 243:06 SEK/g.

Som man ser nedan har vi fortfarande långt kvar till tidigare nominellt ATH mätt i SEK, vilket ligger på ca 280:- SEK per gram.

Justerar man för KPI-inflationen så är förstås guldet inte heller på ATH, utan behöver upp till åtminstone 2500 USD för att klå amerikanskt realt ATH från 1980. Justerar man för riktig inflation, dvs ökningen av penningmängden minus den ekonomiska tillväxten så skall guldpriset upp ännu mer.

Skall man som investerare tjäna pengar på stigande guldpris i USD är det rimligtvis lämpliga amerikanska guldbolag man skall investera i. Dessa bör ge en hävstångseffekt på guldpriset, och alltså stiga mer än dollarn faller.

2009-11-14

Filmen 2012 är orealistisk

Japp. Ni läste rubriken korrekt. Filmen 2012 är orealistisk. Fullkomligt orealistisk.

Nu tänker alla som läser det här: WELL, DUH! (Dessa två ord översatt till svenska: "Alltså är du dum i huvudet eller, det är klart den är orealistisk!")

Men nu är det inte själva handlingen jag pratar om. Som småbarnsförälder har jag naturligtvis inte prioriterat att sätta igång hela cirkusen som behövs för att man som föräldrar skall kunna gå på bio, vilket typ inte hänt sedan vi väl ordnat hela cirkusen och gick till Bergakungen i Göteborg och det råkade bli brandlarm och vi inte fick se färdigt filmen vi skulle se... Tack för kompensationsfribiljetterna, SF, vi har dem inramade här hemma i väntan på att barnen blir tonåringar och vi slipper ordna barnvakt. Lärdom: Gå aldrig till en biograf som har restaurang där det kan bli rökutveckling. Iaf inte om det är bökigt att ordna barnvakt.

Tillbaka igen. Hela handlingen för filmen kan man i ganska hög detalj läsa på Wikipedia, inklusive när vilka biroller stryker med, vilket är en tröst för oss som inte kommer se filmen. Nu redigeras beskrivningen av handlingen kontinuerligt, men det har i olika lägen framkommit minst två fullkomligt orealistiska situationer.

Vid ett tillfälle blir huvudpersonerna tvungna att betala (muta) några kinesiska helikopterbesättningar med pengar. Snacka om orealistiskt. Pengar. Fiatpengar. Pengar har inget värde, annat än för att vi tror på att de är värda något. De går knappt ens att torka sig i baken med. Fiat betyder tillit, tro. Det enda som pengar, lagliga betalningsmedel, faktiskt kan garanterat användas till är att betala skatt till den stat som tryckt upp pengarna, samt under vissa omständigheter lösa skulder i fiatvalutan, förutsatt att staten har kvar sitt våldsmonopol och kan tvinga igenom sina lagar.

Men när jorden går under så är dollar inte värda pappret de är tryckta på (OK, numer är det en pappersliknande plast som används). Det går ju inte att betala skatt med dollar i ett USA som inte längre existerar. Då är blankt papper värt mer, det kan man åtminstone skriva på.

Samma sak gäller att en massa rika skulle köpt sig plats på en ark för att överleva undergången. Återigen så är ju inte 1 miljard dollar värda något om inte USA existerar längre, så varför skulle någon ta emot dollar som betalning inför jordens undergång? Och de rikas tillgångar, kontaktnät och annat som gör dem till nyadeln är inte heller värda något om de överlever, så varför just dessa skulle räddas är också oklart. Om man nu inte förutsätter att man måste vara väldigt begåvad för att bli rik. Fast är sådan begåvning applicerbart i en post-apokalyptisk värld? Inte nödvändigtvis. Vad är ett 68-årigt styrelseproffs och fd bankdirektör värd efter undergången?

Det är väl rent av tveksamt att ens guld skulle vara värt något i den situationen, då det åtminstone förutsätter ett någorlunda fungerande samhälle att avsätta guldet i. Kanske skulle tillfällig njutning eller verklighetsflykt vara värt något som valuta när jorden går under, dvs sex och droger? Eventuellt bägge samtidigt. Familjevärderingar och familjesammanhållning kan dock vara värt oändligt mycket mer när världen bokstavligen går under, så där kanske svenska kritikers hatobjekt family values och kärnfamiljen faktiskt har sin plats. Rimligtvis är det enda som spelar någon roll dina barns överlevnad, inklusive att vårdnadshavare överlever och kan hjälpa till med barnens fortsatta uppväxt. Family values.

Nej, 2012 är helt klart orealistisk och skriven och regisserad av ett team som helt missförstått vad pengar är.

Så den filmen skall jag inte se.